Vad krävs och vem måste du vara för att tjäna barnen som deras lärare?
Du måste ha tålamod.
De säger, vilka de än är, att tålamod är en dygd. Som lärare och mor vet jag att tålamod är en nödvändig beståndsdel som vi måste utveckla i vår karaktär. Jag erkänner att det är en vardaglig färdighet som vi, liksom i vår mänskliga natur, kämpar för att vara konsekventa med dagligen och från en situation till en annan. Jag tror att när det gäller de karaktärstillgångar som vi behöver närma oss världen med, är tålamod en av de förvärvade tillgångarna som kan göra livet mer genomförbart och roligt. Tålamod anger tonen för hur världen kommer att reagera på oss. Det kan vara en utmaning att ha tålamod med vuxna eftersom våra förväntningar på deras beteende och attityd är att eftersom de har livserfarenheter under bältet och ett arkiv av lärdomar som de borde ha lärt sig och utvecklats från, att vuxna skulle verka utifrån ett utrymme av visdom och integritet.
Men när det kommer till barn har vi ett ansvar som vuxna i deras liv, att vara mogna och mycket mer förstående och tålmodiga när vi leder dem, vägleder dem och vårdar dem genom deras barndomsupplevelser. De antas sanningsenligt och rättfärdigt kunna lita på att vi är medkännande tålmodiga. Vad behöver detta energetiska svar av tålamod för att upprätthålla sig självt? Först och främst kräver det att vi är tålmodiga och förstår vilka vi är som människor som kommer från våra egna livserfarenheter och kommer till insikt om att vi inte är perfekta, vi är kallade att, som alla, medvetet eller inte, kallas att utöva konsten att fullända oss själva i vår egen unika gudomliga identitet. Och att denna konst att fullända utvecklingen av vår själs uttryck är vad livet handlar om.
Vi måste se varandra, särskilt barnen, i det ljuset så att de är fria från dömande och andra människors förväntningar. Kan du föreställa dig hur världen skulle se ut, och ännu bättre, hur ett barns barndom skulle se ut om de var omgivna av och överösta med tålamod, vilket i tålamodets kärna är kärlekens grundläggande element? Kan du föreställa dig hur mycket barn skulle lära sig i sina skolmiljöer och i sina hemmiljöer om de visste att deras vårdnadshavare fostrade dem med tålamod? Hur känner du dig när någon har behandlat dig med “medkännande tålamod”? Jag vet från mina livserfarenheter att det inte bara ingjuter mer tålamod för mig att dela med mig till andra, utan det inspirerar mig att flyga och sväva. Det får mig att känna att jag är uppskattad och att jag har obegränsad potential. Jag tror att det är vad vi vill för våra barn. Tänk på det?

Leave a comment