Heart4kidsadvocacyforum's Blog

# 34

Min roll som mitt barns jordiska

Andlig Vägledare”!

Kapitel 2

Barn är den största gåvan till mänskligheten.

Idag ska jag dela med mig av ett utdrag ur kapitel 2 i min bok – “Omfamna föräldraskapets gåva: Hur du skapar en kärleksfull relation med dina barn”.

Tillgängliga: Amazon och Barnes and Noble samt Xlibris.

Det här är bara ett smakprov på kapitlet!

Kapitel två

Andlig Guide- En Föräldrars Bön-

“Genialiteten och skönheten i vem du är lyser upp portarna till vår mänsklighet.  Må jag alltid vara en ledstjärna till ditt hjärtas port.”

Jag inser

Jag inser att detta betyder att jag har ansvaret att vara din jordiska “Andliga Guide” under hela livet.

Citera: 

Anne Morriss sa en gång:

“Det ironiska med engagemang är att det är djupt befriande – i arbetet, i leken och i kärleken.” (Detta är en del av ett citat från “The Way I See It #76”, Starbucks Coffee)

Kahil Gibran sa en gång:

“Dina barn är inte dina barn.  De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv.”

Fråga:

Vad menar jag med uttrycket “Andlig Guide”?

      Jag har en intuitiv förståelse för att vi som föräldrar är “andliga guider” för våra barn.  Vad menar jag med termen “andlig vägledning”?  Nåväl, precis som många filosofer och teoretiker före mig, inser jag att våra barn i slutändan inte tillhör oss, utan sig själva och det universum som de har kommit för att bli betjänade i och för att tjäna.  Vi kan inte ta ansvar för våra barn.  Vi kan inte påtvinga dem vad vi anser vara deras identitet eller deras öde.  Vi påbörjar denna relation med dem medan de bor i livmodern.  Det är vid den här tiden som vi börjar förstå en del av deras natur.  Det är viktigt att vara mycket kommunikativ med dem. 

       Jag minns när jag bar på min dotter och började förstå vad hon gillade och vad som inte passade henne.  Hon var mycket fysiskt aktiv, särskilt på natten, men samtidigt verkade det som om hon hade oändlig energi.  Det kändes alltid som om hon trodde att hon var på ett gym och behövde träna.  Hon tumlade och vred sig hela tiden på somrarna.   Jag var tvungen att klia mig på magen och sjunga försiktigt för att lugna ner henne. När jag var gravid undervisade jag på dagis och Niki, min bebis i magen, försökte delta i alla aktiviteter.  Hon reagerade på barnens handlingar och deras röster.  Barnen i klassen älskade också att prata med henne.  Jag visste att det här barnet skulle vara mycket fysiskt aktivt, mycket socialt, mycket fantasifullt och djupt andligt kopplat till naturen. 

        28 år senare har jag bevittnat Niki som en elitidrottare, en stor kommunikatör, talare, poet, manusförfattare och en första responder i mänsklighetens tjänst, och hon bär på en djup respekt för förhållandet mellan “den stora anden” och naturens majestät.  Hon är djupt rotad i att identifiera sig med sitt arv och uttrycker sin hyllning till det genom dans och trummor.  Redan som litet barn gick hon ut på vår bakgård och medan andra barn lekte med dockor grävde Niki efter artefakter eller byggde små helgedomar för att hedra “den store anden” och hennes navajo-härstamning.  Jag förstod inte vad hon gjorde, men jag visste att det här var en djupt personlig upplevelse som var viktig och helig för henne. 

Jag känner att vi har ett ansvar att titta på våra barn, att lyssna på dem och att tala med dem,inte till dem.  Det receptiva och uttrycksfulla kommunikationsformatet som vi utvecklar med våra barn kommer att göra all skillnad i världen i vad vi har som grund för att bygga en funktionell, i motsats till dysfunktionell, relation med våra barn.  Världen kommer att kliva in och försöka ta över så snabbt som möjligt.  Om vi ska vara “andliga vägledare till och för våra barn, måste vi arbeta flitigt och med stort engagemang för att bevara deras barndom.  Vi gör vårt största avtryck under deras barndom.  Tonåren kommer att följa och komma igenom som den tornado eller orkan som den är.  Om vi håller stånd och är ståndaktiga i vårt förhållande till dem, kommer vi att överleva stormen, och de kommer att gå segrande ur striden. 

Det här är ett så viktigt kapitel i boken att jag kanske måste dela med mig lite mer av det i framtiden.  Jag hoppas att du överväger att köpa boken så att vi kan delta i samtal och kanske som ett kollektiv av föräldrar och vårdnadshavare till barn kan vi stödja varandra och våra barns välbefinnande.