Heart4kidsadvocacyforum's Blog

Barn är den största gåvan till mänskligheten.

Idag ska jag dela med mig av ett utdrag ur kapitel tio i min bok – “Omfamna föräldraskapets gåva: Hur du skapar en kärleksfull relation med dina barn”.

Tillgängliga: Amazon och Barnes and Noble samt Xlibris.

Det här är bara ett smakprov på kapitlet!

Kapitel tio

“Att föregå med gott exempel”

Att göra lekdeg med Leilani i förskolan

Hur många tanter får ha sin systerdotter i förskoleklassen?

Och nu gör jag fortfarande playdough till mina barnbarnsbarn>

– Att undervisa i förskolan var och är fortfarande min största passion.  Jag hoppas att jag har bevisat för min dotter att jag inte bara har arbetat för att uppnå hela min potential, utan att jag har svarat på mitt “ödeskall”. – Det är viktigt att vi föregår med gott exempel för våra barn

Jag inser

Jag inser att jag har ett ansvar att vara allt jag kan vara så att du vet att jag förväntar mig att du gör detsamma.

Anföringstecken: Bertrand Russell sa en gång: “Den lycka som är genuint tillfredsställande åtföljs av det fullaste utövandet av våra förmågor och den fullaste förverkligandet av den värld vi lever i.” Goethe sa en gång: “Vart en människa än råkar vända sig, vad hon än företar sig, kommer hon alltid att sluta med att återvända till den väg som naturen har stakat ut för henne.” Anne Frank sa en gång: “Föräldrar kan bara ge dem goda råd eller leda dem på rätt väg, men den slutliga utformningen av en persons karaktär ligger i deras egna händer.”

Fråga:

Hur visar jag för mitt barn att jag känner att jag är värd det bästa som livet har att erbjuda, att jag älskar och respekterar mig själv, att jag är kapabel att visa obegränsade möjligheter i mitt liv och därför förväntar mig detsamma för dem?

Tja, jag antar att svaret på denna fråga är inbäddat i varför jag skriver den här boken.  I åratal har jag lovat och blivit ombedd att skriva om det jag brinner för: “barn”.  Min syster Patti och jag har haft många samtal om att ta ansvar för våra liv och kliva ut i tro för att svara på vårt “ödeskall”.  Alla i vår familj har följt i våra föräldrars väg att tjäna andra.  Tre av oss är utbildade och en av oss arbetar inom nationell och internationell hälso- och sjukvård.  Allt handlar om att arbeta med att försöka förändra andras liv för att se till att de har tillgång till ett fullt och meningsfullt liv.  Som föräldrar har vi alla varit tvungna att göra vad som kan tyckas vara uppoffringar, men i den slutliga analysen verkar den Store Anden alltid göra ett sätt att hålla sitt löfte till oss.  Den Store Anden skickar oss hit för att uppfylla vårt syfte, och vi lämnar inte den här världen förrän vårt arbete är slutfört.  Så vi måste gå framåt i våra liv och vara medvetna om att söka sätt och möjligheter att vara allt vi kan.  

Min syster Patti och jag har intrycket att våra barn väntar på att se hur långt vi kommer att sträcka oss.  De har sett oss vara framgångsrika i våra professionella strävanden, men de har inte sett oss kliva ut ur boxen och prova något oortodoxt på mycket länge.  Vi brukade fantisera ihop de mest fantastiska idéer och vi försökte faktiskt manifestera några av dem.  På något sätt distraherar vi oss själva genom att låta våra jobb ta över.  Jag förstår nu att detta egentligen är en ursäkt för att undvika misslyckanden.  Åh, herregud, kom denna brist på tro verkligen ur mig?  Hur kan jag stödja mitt barns drömmar och öde om jag inte tror på och förverkligar mina egna?  Hur kan jag förvänta mig att mitt barn ska vara självsäkert och äventyrligt om jag inte provar nya och annorlunda saker? Patti sa att vi är för bekväma och att vi inte vill ta risker med vår förmodligen falska känsla av säkerhet.  Jag hävdar att vi kan göra mer än en sak åt gången.  Nyckeln är återigen balans.  Du måste prioritera dina avsikter.  Du måste sätta ditt jobb eller “arbete” i perspektiv.  Jag är välsignad, inte för att jag särskilt älskar mitt “arbete”, men jag vet att jag gör exakt det som “den Store Anden” vill att jag ska göra när det gäller mitt “ödeskall”.  Jag vet också att jag är kallad att göra mer än det jag gör.  Det finns ett bibliskt uttryck: “Av dem som har fått så mycket förväntas mycket.”  Jag vill inte att mitt barn ska vara en av de där så kallade “överpresterarna”. Jag vill bara att hon ska vara den hon är designad att vara och bidra med det hon är kallad att göra i världen.

Det verkar som att om vi lever i ett heligt utrymme av avsikter kommer vi att upptäcka nya saker om oss själva och våra gåvor.  Vi kan välja att ignorera dessa gåvor, eller så kan vi välja att kapitalisera på dem.  Våra barn behöver att vi är ett föredöme när det gäller att ta vara på dessa svåra stunder och förvandla dem till möjligheter att uttrycka vår genialitet och kreativitet.  Vi sätter hjulet i rörelse.  Vi höjer ribban för vad som kan göras med hårt arbete och beslutsamhet.  De behöver bevittna hur vi lever våra liv med entusiasm och energi.  Det betyder inte att vi lever i en fantasivärld med bara toppar och inga dalar, men det betyder att vi kan ta tillfället i akt att utmana oss själva och tävla med oss själva för att bevisa för oss själva att vi är “levande” och lever livet fullt ut!

Kapitel tio Reflektion

Övning: Beskriv de saker i ditt liv som kan hålla dig tillbaka från att vara allt du har potential att vara. Beskriv vad du kan göra för att lasta av dödvikten av de saker som håller dig tillbaka från din fulla potential.

Saker som håller mig tillbaka:	Sätt att lasta av egenvikt: