Vem är “Kristus” som alla verkar tro att de vet sanningen om vem han är och vad han förväntar sig av oss?

När “anden” talar, “lyssnar och gör” jag!
Jag har absolut ingen aning om varför detta dök upp i min “ande”, men det har följt mig i ett par dagar. Det pågår en stor konversation mellan mig själv och “Stora Anden”, där det verkar finnas en slags irritation som vibrerar i det jag känner. Varje dag när det kommer upp verkar en ny aspekt avslöjas som får mig att vilja hitta mer sanning om “Vem Han var i sitt “fysiska liv” och vem Han är i sitt “andliga liv” idag.
Låt mig förtydliga att min relation till Kristus är personlig och även om jag växte upp i ett judisk-kristet hem, med en far som var ordinerad präst i United Church of Christ och Congregational, kom jag in i denna personliga relation med Kristus som barn på egen hand. Det är något som var inbäddat i min själ och är den mest vördnadsfulla och heliga delen av vem jag är. Det är en mycket okomplicerad och kommunikativ relation som jag har levt mitt liv igenom. Det har färgat hur jag ser och lever mitt liv. Mina ord och handlingar är i linje med den relationen. Den kärlek och omsorg jag får från den relationen kan inte beskrivas, bara upplevas i varje utmaning jag mött i detta liv. Att följa Hans ledning och rådfråga Honom har varit klippan som förankrat mig. Jag ser hur Han kan arbeta med mig och för mig i mitt liv. Jag känner hur Han vill att vi ska leva ett liv i glädje och överflöd, men inte på bekostnad av andra, så just nu i vår civilisation är Han mer än störd, (och du vet att Han kan bli arg) Han är lämplig att vara bunden av det Han bevittnar i vår mänsklighet.
Det som ständigt kommer fram till mig idag är – “Det finns ingen kristendom utan Kristus, men det finns Kristus utan kristendomen”. Kristus grundade ingen kyrka; Han tände en livsstil. Kyrkan byggdes senare för att styra, sätta press på och kontrollera den rörelsen. Det kunde inte vara tydligare att institutioner bevarar makten, men rörelser bevarar “Sanningen”. En rörelse är inte en religion. I början kallades denna sats för “Vägen”. Fokus för rörelsen var ett gemensamt liv som brydde sig om de fattiga och de sjuka, var radikal i att uttrycka kärlek och gästfrihet, trodde på icke-våld, det fanns jämlikhet över klass och kön och faktiskt var kvinnor centrala i den tidigaste Jesus-rörelsen som ledare, vittnen och var värd för husgemenskaper. De levde rättvisa. Denna rörelse förkroppsligade lärjungaskap, inte lära.
Hur kommer vi tillbaka till “The Way”? Hur söker vi sanningen om vad Kristus förväntar sig av oss, så att vi lever den livskvalitet som förkroppsligar fred, kärlek, nåd, barmhärtighet, glädje och medkänsla? Vad är det som var och en av oss har ett “guddomligt öde att uppfylla som hjälper till att föra in den värld som Kristus vet att “Gud”, “Store Ande”, “Den Enda Källan” avsåg att vi skulle ärva? Var tydlig, jag säger inte att vi inte ska ha “gudstjänstlokaler”, men gudstjänst utan sanning och de principer som Kristus dog för, är kristendom utan “Kristus”!
Det här nya året kommer jag att studera och söka mer sanning och kunskap om Kristus, och vad Hans hjärtas önskningar är, så om jag är kallad att dela kommer jag att göra det, och om det bara är för min egen andliga utveckling så blir det Hans vilja.
Jag har alltid älskat den psalmen som är hörnstenen i min tro –
“Vart Han leder mig, ska jag följa,
Vart Han leder mig, ska jag följa,
Vart Han leder mig, ska jag följa,
Jag följer med Honom, med Honom, hela vägen!
Jag tror att detta lovar att bli en fantastisk resa av upptäckt och förståelse!
Leave a comment